- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
412

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412 CAROLINENS MINNEN.
— Kors, inte vill jag reta honom, sade Stina. Men jag-
undrar, hvad han själf skulle ha tänkt, om han blifvit lämnad
så där på steppen till föda åt vilda djur.
-— Hvad jag skulle tänkt, utbrast Björn. Jo, det skall
jag säga dig. Hade jag haft krafter att dra min fältflaska ur
gördeln skulle jag gjort det och så skulle jag tömt den i tre
drag och druckit första gången för fäderneslandet, andra gån-
gen för kungen och tredje gången för döden — och sedan
skulle jag räckt liemannen min hand och vandrat med honom
till lugnare bygder. Om vilddjuren sedan ätit upp min kropp,
skulle icke rört mig. Jag skulle nickat åt dem därofvanfrån
och ropat: Smaklig måltid.
— Hu, jösses!
— Men det där förstån I inte, bönder! I hafven aldrig
varit Caroliner, fortfor Björn.
— Vi äro väl lika hederliga för det, menade en bonde.
— Ja, för pocker, men att nicka god mening åt döden,
det kunnen I inte; men se det lärde man sig i kung Carls led.
— Fortsätt din berättelse, Björn, sade Alf.
— Ja, det skall jag göra, svarade Björn. Men hör jag
ett mummel öfver salig kungen en gång till, så öppnar jag
inte mera min mun, kom ihåg det!
— I mötten således kungen, sade Carl Berg.
— Ja, midt på en stepp och i en helvetes snöyra.
— Då blef det glädje.
— Det kan du lita på Carl. Vi hurrade, att vi höllo på
att spränga struparna på oss och Horn skyldrade med värjan
samt sade därpå:
— Gud vare pris, att vi funnit Ers majestät oskadd.
— Tack, mina vänner, för er hälsning, svarade konungen
torrt.
— Hvilken djärfhet att ensam rida genom dessa trakter.
Sverige skulle genom dylika äfventyr lätt kunna bli utan konung,
fortsatte Horn.
— Hvad nu, svarade konungen lugnt. Har jag ej nio
käcka svenskar omkring mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free