Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 CAROLINENS MINNEN.
marjungfru, den vackra och nätta Annchen, hennes förklarade
favorit, hvilken vann nästan lika många, om ock ej så stora
segrar på kärlekens stridsfält, som sin härskarinna, sysslade
med hennes hår, hvilket upplades i stora bugglor öfver gref-
vinnans höghvälfda panna.
— Gör ditt bästa, Annchen, min flicka, sade grefvinnan.
— Ack, Ers högvälborenhet, svarade Annchen, litet förmår
jag och litet behöfver jag göra. Ers högvälborenhets skönhet
bländar dock alla, hur håret än ligger.
— Hvem har lärt dig smicker, Annchen?
— Ingen.
— Du menar, att den konsten är dig medfödd?
— Nej, jag menar, att man ej smickrar, när man säger
sanningen, Ers högvälborenhet.
Grefvinnan svarade ingenting därpå, men hon såg sig i
spegeln liksom för att af densamma få ett vittnesbörd om, att
Annchen talat sannt.
— Har någon varit här i dag, frågade grefvinnan efter
en stund.
— Ja, Ers högvälborenhet, grefve Stenbock.
— Måns, sade grefvinnan och gjorde en liten grimas, som
emellertid ingalunda missklädde henne. — Min dygdige herr
kusin är allt för artig genom sina täta uppvaktningar.
— Den rolige och vackre grefven är ju också Ers hög-
välborenhets nära släkting.
— Ja bevars — min nära släkting och min dygdige släk-
ting till på köpet. — Ha, ha, ha! — Kan du tänka dig så
lustigt, Annchen. — Ja, du har rätt i, att gref Måns är rolig.
— Ha, ha, ha! Han har fått den bizarra idéen att vara sin
grefvinna trogen.
— Ah!
— Ar det inte löjligt?
— Och ändock är grefven så glad och språksam.
— Javisst! Men han är stockblind — eller åtminstone
låtsas han vara det. — När han kommer härnäst, är jag opass-
lig. Han tråkar ut mig med sina befängda historier — och
han rodnar som en skolpilt, när jag tillåter honom kyssa mig.
— Vet du, hur han gör då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
