- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
422

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

422 * CAROLINENS MINNEN.
— Kanske. — Ah, jag förgås af vrede.
— Ers högvälborenhet, jag skall hädanefter gömma mig
undan för carolinerna.
— Nej, jag förbjuder dig det!
Nu kunde Annchen icke alls sluta sig till grefvinnans tan-
kar. Hon såg frågande på sin matmor.
— Du är mera förfaren än jag, utbrast grefvinnan efter
ett ögonblick.
Annchen blef allt mer och mer förvirrad.
— Hur vinner du dina segrar, flicka, utropade hon.
— Ers högvälborenhet, jag har blott visat mig, svarade
Annchen och plockade brydd på sin förklädessöm.
— Du visar dig! Du är vacker! Carolinerna se dig! De
flamma upp! — Ah, slyna! Ar jag inte mycket vackrare
än du!
— Nådigaste fru grefvinna, utbrast Annchen och föll på
sina knän framför sin matmor, hvilken stigit upp och nu gick
häftigt af och an i rummet, som det syntes högst förgrym-
mad. — Hur skulle jag våga kunna jämföra mig med Ers
högvälborenhet!
Hon började gråta bittert.
Aurora Königsmarck såg på henne och gick fram till henne
samt lade sin hand på hennes hufvud, sägande:
— Gråt ej min flicka. Du är ung, lifvet ligger för dig
— min tid har varit, — Ja, det är tid, att jag gömmer mig i
Quedlingburg.
Aurora Königsmarck blef nämligen 1698 koadjutorinna
och år 1700 prostinna vid jungfrustiftet i Quedlingburg, men
hon fortsatte det oaktadt sitt oroliga och på flyktiga kärleks-
förbindelser rika lif.
— Nådigaste fru grefvinna, säg ej så, säg ej så, bad
flickan.
— Min tid är slut, fortfor Aurora. Aldrig förr har en
man motstått mig; men nu–––––––- -
— De högre officerarne från det svenska lägret–––––-
— Hvad frågar jag efter de högre officerarne! — Men
kungen, kungen! — Han kommer ej!
— Kung Carl har aldrig sett Ers högvälborenhet, det är allt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free