- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
423

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

423
CAEL XII OCH AUEORA KÖNIGSMARCK.
— Han vill ej se mig.
— Kung Carl’är rädd att bländas, Ers högvälborenhet.
— Men bländas skall han — om han blott ville se mig.
— Ers högvälborenhet — vill ej konungen möta Ers hög-
välborenhet, så möt honom själf.
— Du är : en toka, Annchen! Har jag ej sökt audiens
dagligen.
— Man kan möta konungen af en händelse––––– i en
bärstol–––––- eller––––––––––- Han skall bländas!
Aurora Königsmarck såg på Annchen–––––- hon sade
intet men kastade ett guldmynt åt henne och gjorde en vink
åt henne, att hon borde lämna rummet.
Annchen skyndade sig att nappa åt sig myntet och gick
djupt nigande.
När Aurora blef ensam, satte hon sig vid ett bord och
lutade sin panna i sin hand:
— Hvilket nederlag, suckade hon. Hvilken skam att be-
höfva blotta sig för sin tjänarinna. — Ah, Carl XII! Du skall
dyrt få umgälla, att du sårat mig! Du skall mot din vilja nöd-
gas böja dig inför min skönhets makt.—Ännu ett försök och
sedan — sedan —–––-
Dagen därpå anhöll hon åter om audiens, men äfven nu
blef hon nekad.
Då tog hon Annchens råd ad notam och började på att
fundera ut andra sätt att vinna företräde.
Hon passade därför på, då konungen gjorde sina ridter
kring lägret att låta sig bäras kring i en bärstol på de vägar,
där hon visste, att konungen plägade färdas fram. Hon ut-
vecklade all sin tjusningskraft för att vid sig fästa konungens
blickar.
Men alla hennes konster voro förgäfves. Konungen lyfte
endast artigt på hatten för henne — konung Augusts sköna
sändebud — men svängde därpå ständigt om sin häst och red
bort, innan grefvinnan hade hunnit stiga ur bärstolen.
Detta upprepades flera gånger och slutligen insåg Aurora
Königsmarck, att ett närmande till konungen var alldeles omöj-
ligt — och kufvad måste den sköna grefvinnan resa sina färde
med grämelsen i hjärtat öfver sitt första nederlag. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free