Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAGONHUSTRTJN. 445
återvändande nåd. Hans vrede var hastig som blixten. Han
slog till, men var strax därpå blidkad åter och behandlade van-
ligen sedermera den slagne så, som om ingenting händt.
Mensjikow försvarade sig medelst osanningar och den nar-
rade monarken lät sig snart bevekas och fursten, som nu var
säker om kejsarens fortfarande nåd, fortsatte sina hemliga
skälmstycken utan att förlora något af den ynnest, hans här-
skare skänkt honom.
Tsaren kom nu ofta till Mensjikow och åt icke sällan mid-
dag hos honom. Men fursten gömde undan Katarina och hop-
pades, att kejsaren alldeles glömt henne. Denne talade icke
heller om henne förrän efter någon tid, då han frågade, hvar-
för hon icke passade upp vid bordet.
Denna fråga var lika med en befallning och Katarina blef
inkallad.
Hon trädde in, skönare än någonsin; hennes ansikte ut-
visade den ljufvaste blygsamhet.
Kejsaren gjorde Katarina några skämtsamma frågor, som
hon med vördnadsfull anständighet — ja, nästan med köld
besvarade.
Peter blef stött öfver denna hennes köld; han sökte att
afvända sina hofmäns uppmärksamhet genom att till dem tala
om allehanda ämnen; ty han visste af erfarenhet, att de gärna
ville söka utforska sin härskares hemligheter. — Men till slut
blef han trött äfven på att tala med hofmännen oeh så teg
han ända till måltidens slut, då en ny för furst Mensjikow
smärtsam scen inträffade.
Ryssarne pläga börja och sluta sina måltider med ett glas
likör, som frambars af en slafvinna. — Då kejsaren nu upp-
steg från bordet och såg Katarina nalkas honom med en
bricka, på hvilken liera likörglas voro uppställda, tog han ett
af dem och sade under det han kastade lågande blickar på
henne :
— Jag ser nog, Katarina, att vi blifvit oense; men jag
hoppas, att vi i natt åter skola bli vänner.
Katarina neg utan att svara och kejsaren vände sig till
furst Mensjikow och sade vänligt till honom:
— Jag tar henne med mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
