- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
447

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEAGONHUSTETJN. 447
Hon skyndade till kejsaren, fattade honom i handen med
den muntra förtrolighet, som han så mycket värderade hos
henne, och sade:
— Jag har nu så ofta varit i er kammare, nu kunnen I
också, Ers majestät, en gång komma in i min. Jag har någon-
ting särdeles att visa min nådige herre.
Därpå drog hon den nye älskaren nästan mot hans vilja
med sig och sade med glad ton, när de kommit in i hen-
nes rum:
— Allt förkunnar mig, att jag nu skall förblifva. hos Ers
majestät, och efter som så är, ber jag Ers majestät, bese alla
de grannlåter, som jag för med mig.
Hon packade genast upp kofferterna och sade skrattande:
— Detta allt är furst Mensjikows slafvinnas tillhörig-
heter.
Plötsligen fick hon se lådan med diamanterna, hvilken
förut undgått hennes uppmärksamhet. Hon öppnade den och
utropade hastigt:
— Man har misstagit sig! Dessa diamanter äro icke mina!
Jag känner alldeles icke igen dem!
Bland jje kostbarheter, som denna låda innehöll, fanns äf-
ven en utomordentligt skön ring, som väl kunde vara värd om-
kring 20,000 rubel.
Vid åsynen af detta smycke tilltog hennes förvåning och
hon såg allvarligt på kejsaren och frågade:
— Är detta från min gamle eller nye herre?
Kejsaren svarade intet och Katarina fortfor:
-— Om det är från min gamle herre, så måste jag bekänna,
att han afskedar sin slafvinna på det mest lysande sätt.
Då hon uttalat dessa ord, öfverföll henne en känsla af
ömhet. Hon blef tyst och tankfull. Tårar flöto öfver hennes
kinder och en lång tystnad följde. — Ändtligen såg hon på
käjsaren och sade:
— I sägen intet! — Ack, tala, tala! Jag hoppas på Ers
majestäts svar!
Peter fröjdades åt sin älskarinnas öfverraskning och för-
undran; han betraktade henne med blickar fulla af den eldi-
gaste kärlek; men han sade ej ett ord. — Denna hans tyst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free