Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAKATJS INTAGANDE. 459
öfverlämna Krakau till oss, men som en rätt tjänare dock
först i denna sak vill ha sin konungs utlåtande.
Utan att säga ett ord gick då kung Karl fram till lilla
gångporten, hvilken skulle öppnas för starosten.
— Öppna! befallde lian med stark stämma.
Portvaktaren, som trodde, att starostens häst skulle ledas
in, öppnade porten på glänt. Då bände konungen med egen hand
upp porten, slog till portvaktaren med sin ridpiska i ansiktet,
så att han ryggade tillbaka, hvarefter färden var fri. Kung
Carl åtföljd af Stenbock och de utanför murarne samlade
svenska trupperna tågade i lugn ordning in i staden. Kungen
förbjöd sitt folk att skjuta och sticka, utan endast, där så
behöfdes, slå med käppar och gevärskolfvar. -—■ Inte ett skott
blef heller lossadt, när svenskarne togo Krakau.
Vid sin återkomst till lägret senare på kvällen kunde kung
Carl för sina män beskrifva Krakaus utseende, hvilket icke
litet förundrade dem — och ingen kan säga något därom.
Efter Krakaus intagande afstannade krigsrörelserna för en
tid. Kung Carl ville först invänta de pommerska trupperna
innan han fortsatte kriget i afsikt att störta kung August från
den polska tronen.
När Björn sagt dessa ord, tystnade han för en stund och
ingen ville afbryta denna hans tystnad; ty alla trodde, att han
letade i sitt minne för att kunna berätta ännu mer från den
stora ofredens dagar.
Men detta var icke förhållandet.
Efter en stund sade han:
— Jaha, godt folk! nu veten I det. Tack skolen I ha för
att I hafven hört på. Nu börjar det bli höst — mycket har
jag väl ännu att berätta för dem, som vilja höra. — Men
bladen bli gula och falla neder samt drifvas af höstvinden i
hvirflar hit och dit och nu är det ingen glädje mer att sitta
ute så här om dagarne. Nästa söndag kanske redan höst-
regnen börjat — stormarne tyckas redan vara nära. De sända
sina förposter i hvirflande fart mot oss och bäst är det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
