- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
463

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEA LEJON. 463
— Här är oss godt att vara, sade prosten och höjde sin
ölstånka; nu sedan vi druckit de trolofvades skål, vilja vi
dricka det gästfria värdfolkets.
— Värden det är ta mig pocker jag, utropade Björn; ty
hade jag inte bjudit, så hade det inte blifvit så här stort
kalas af.
•— Din skål skola vi dricka sedan, Björn, sade prosten.
Men nu dricka vi fader Alfs och mor Stinas. —–––-
— Och alla barnens, utropade Björn.
— Ja visst! Hela familjens, fortfor prosten, som inte
förargade sig öfver, att Björn afbröt honom. Björn var ett af
församlingens omhuldade original, som fick tala och svara, hur
han ville.
Skålen dracks och en stund därefter höjde prosten åter
sin stånka och nu föreslog han och drack en skål för Björn,
som med heder klädt blodig skjorta för sitt fädernesland.
— Men, slutade prosten sin anförande, nu får du allt tala om
något för oss från stora ofredens dagar, jag vet, att du är en
mästare i att berätta, gamle hederlige krigsbuss. Din skål!
Skålen dracks.
— Ja, utropade Frida, i dag brinner den första stockveds-
brasan här vid Brogård och då skulle farbror fortsätta med
sina berättelser, det ha vi farbrors löfte på.
— Sköt du om din stockvedsbrasa i ditt hjärta, tösen
min, sade Björn. Jag tänker, att den ger dig nog göra att
se till, för att den inte skall sveda allt för mycket omkring
sig. — För öfrigt kommer du inte vidare att höra ett ord af
hvad jag säger, ty nu har du blott kärlekskutter i öronen på
dig och det passar illa till kanondunder.
— Jo, käre, gamle farbror, sade Frida, jag skall bli lika
hörsam som förut, försäkrade hon.
— Det var pocker.
— Jag med, sade Elsa.
— Ser man på — du också — åh jag må säga —- har
du ingen att tänka på, jäntan min?
— Asch så farbror säger.
— Ja, ja, kärleken kommer som ett nysande den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free