- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
468

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

468 CAROLINENS MINNEN.
glada i sina hjärtan öfver att finna vänner i stället för fiender
och äfven att få de svenska skarorna i Krakau förstärkta.
Konungen och hans följeslagare voro nu ganska nära för-
stärkningen och funno, att det var icke blott trupper, som
nalkades, utan äfven en mängd åkdon innehållande ammuni-
tion, födoämnen och penningar. Detta lifvade ännu mer
konungen och hans män och de hunno nu fram till de an-
tågande trupperna, hvilka med sänkta fanor och under hurra-
rop mottogo sin konuug — en Minervas skyddsling — den
där hastat från seger till seger och nu till sist genom egen
förslagenhet med piskrapp i stället för svärdshugg intagit
Krakau.
De anryckande svenska trupperna, som under Gyllenstjernas
öfverbefäl, hade utan hinder från de österrikiska myndighe-
ternas sida genomtågat hela Schlesien.
Det var en ovanlig förstärkning, som Gyllenstjerna förde
med sig, icke mindre än fyra regementen till häst — kavalleri
och artilleri — och fem regementen till fot. Den svenska
härens styrka ökades härigenom till öfver 25,000 man.
Konungen var särdeles uppsluppen och visade sin stora
belåtenhet genom att klappa soldaterna på axeln och nypa
dem i öronen. Han var så skämtsam och glad, att man ej
sett honom vid ett sådant lynne sedan han som yngling roade
sig med jakt och lekar. Själf mönstrade han hvarje afdelning
och förklarade sig särdeles nöjd. Folket var fint och ståtligt
i sina nya munderingar.
Sedan mönstringen försiggått, marscherade hela truppen
med konungen i spetsen och vid hans sida Gyllenstjerna, hvil-
ken noga fick redogöra för allt, hvad han under marschen er-
farit, till Krakau, där det sedan blef stor glädje bland solda-
terna och befälet.
Man antog nu i högkvarteret, att krigsoperationerna snart
ånyo skulle börja; ty det hade kommit underrättelse om, att
konung August nyligen hållit ett möte med adeln i Sandomir,
samt därefter med alla sina sachsiska trupper tågat till War-
schau.
— Hvar fick konung August så mycket sachsiskt krigs-
folk ifrån, frågade Frida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free