Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINERVAS SKYDDSLING. 469
— Kära du, svarade Björn, han var ju äfven kurfurste
af Sachsen.
— På samma gång som konung i Polen?
— Javisst.
— Det var en mäktig herre.
— Jo, jo! — Men jag skall säga dig, att han behöfde
sina sachsare icke blott för att försvara sig mot kung Carl
utan äfven mot polackarne, som han inte var säker på.
— Mot sitt eget folk?
— Jo, så står det till.
— Då var det nog inte roligt att vara kung.
— Nej, nej, roligare kunde man allt ha, må tro; isyn-
nerhet som polackarne inte tyckte om, att sachsiskt krigsfolk
infördes i deras land.
Konung August drog emellertid till Warschau, som ligger
i Storpolen, just där kung Carl hade sina bästa vänner. Det
syntes därför, som om det varit klokt af kung Carl att genast
begifva sig dit, på det att Storpolens befolknings sympatier
för Sverige ej skulle svalna, därigenom att de sågo sig öfver-
gifna i nödens stund. Magnus Stenbock och andra svenska
generaler sökte för den skull förmå konungen att bryta upp
mot Warschau för att nu med ens störta konung August från
hans därstädes tagna position. — Veten I, hvad kungen sva-
rade Stenbock därpå?
- Nej ! ^
— Jo, så här sade han: Därmed är ingen brådska; tids
nog skall jag som örnen ur molnen slå ned på mina fiender
och stryka ett bredt streck öfver deras hemliga planer.
Vi blefvo liggande i Krakau och omkring samma stad.
Jag och mina kamrater blefvo förlagda ett stycke utanför
stadsmuren vid en adelsmans borg, dit svenska officerare ofta
kommo, ty den polske adelsmannen var svenskt sinnad och
dessutom mycket rik. — Där mådde vi godt — som prinsen
i bagarboden må ni tro. Roligt hade vi; flickorna dansade vi
med och kysste dem mellan dansen — — jaha, vi lefde all-
deles som gamla vänner och förlofvade par. — Hej, det var
muntert, må tro. — Där skulle du varit med Frida.
— Hvarför det, farbror?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
