Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINERVAS SKYDDSLING. 471
lustig pojke, som kunde rådbråka svenska språket, förde lik-
väl in en och annan af oss, om vi tryckte ett mynt i hans
hand.
Vi gingo alltså i parken och besågo härligheterna där, då
taffeltäckaren hastigt nöp mig i armen och sade:
— Stilla!
— Hvad är det, sporde jag.
— Någon kommer!
—- Godt! Jag har mitt svärd, sade jag.
— Vansinnige, sade taffeltäckaren. Vi måste gömma oss.
— Gömma oss! Aldrig i tiden! En carolin fraktar inte
•en fiende.
— Det är ingen fiende, det är fröken Anna och junker
Kristoffer. Ned med dig här bakom buskarne!
Han tryckte ned mig.
— En förbaskad vacker jungfru, sade jag.
— Hon kallas också Krakaus perla.
Vi lade oss ned bakom ett par buskar, hvilka emellertid
voro så glesa, att vi kunde se de ankommande. De voro en
ung man och en ung kvinna. De gingo vid hvarandras sida
framåt i den vackra parken öfver de ypperliga gräsplanerna
bland prunkande höstblommor. De voro vackra båda och i
■stolts jungfruns hår blixtrade det af juveler.
— Hvem är junkern, hviskade jag till taffeltäckaren.
— Junker Kristoffer, svarade han och så omtalade han i
hviskande ton följande:
Fröken Anna och junker Kristoffer voro kusiner. De hade
under loppet af flera år lekt med hvarandra i denna park.
Hon hade då varit klädd i korta kjolar och byxhålkar, hennes
krusiga lockar hade fladdrat för vinden, när hon sprungit
Junkern bar vid den tiden på sitt hufvud en halmhatt och i
handen ofta ett nät för fjärilsfångst och han sökte springande
att fånga de fladdrande, brokiga fjärilarne, hvilka jäktade från
blomma till blomma; eller hade han med otrolig vighet klätt-
rat upp på de åldriga trädens tjocka stammar och sedan med
icke mindre vighet svingat sig från gren till gren för att hämta
frukter åt sitt hjärtas lilla dam. — Här och där på marmor-
bänkarne hade de ofta hvilat ut efter de ansträngande lekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
