Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 CAROLINENS MINNEN.
Hi, hi, hi, svarade flickan och stack ett par finger i
munnen.
— Ah, se så, var inte blyg nu! Kom!
Han sträckte ut händerna och liten Thyra sprang fram
till honom samt lät gubben lyfta upp sig och kyssa sig.
— Se, det var en redig tös, sade Björn. Vi skola väl ej
vara sämre vi än Carl och Frida, du?
— Nej, svarade flickan oskyldigt och sprang nu från
gubben och till sin mor, i hvilkens knä hon nu kraflade
sig upp.
— Nå, hur kommo ni från parken, frågade klockaren.
— Jo, sade Björn, det gick så till, att vi hasade oss fram
på gräsmattan försiktigt, tills vi kommo till en större backe,
då vi började krypa och vågade slutligen att resa oss upp samt
gingo försiktigt allt längre och längre bort allt jämt döljande
oss bakom krusbärs- och vinbärsbuskar, hvilka emellertid voro
så låga, att vi måste gå mycket framåtlutade för att ej synas
öfver dem från bronslejonet och med fruktan i våra bröst, att
vi skulle möta någon. — Allt gick emellertid väl, men en rund-
lig tid tog den där hasningen och krypningen.
— Ni kommo då ut osedda?
— Ja.
— Då sträckte ni allt på er?
•— Ja, det vill jag lofva. Den stackars taffeltäckaren isyn-
nerhet.
— Hvad menade farbror med, att han var lifegen, frågade
Frida.
— Jo, han behandlades som ett oskäligt djur.
— Hu då!
— Guds straff skall en gång komma öfver Polen för lif-
egenskapen, sade prosten allvarligt.
— Men inte kan väl en människa behandla en annan
människa som ett djur heller, forth# Frida.
— Kan inte, utropade Björn. Jo, min tös. — Jagkom en
gång, medan vi lågo kvar vid adelsgodset, in i en kammare,
där jag såg en tjänsteflicka och en dräng äta frukost. De
hade framför sig ett stort lerfat, hvarur de med träskedar upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
