Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HOFINTRIG. 489
bedragen om din sällhet som jag! — Segern öfver en öm och
oerfaren flicka, som jag, hur lätt har den ej varit dig! —
Och segraren, hur afskyvärd är icke han! — Hur skulle jag
kunna veta, att en hofman är en protée, skicklig att antaga
tusende skepnader? —
Emellertid hade signor Flavio, den omtalade Camillos
verklige vän, nalkats signoran. Hon utbryter mot Flavio
i fördömande ord öfver Camillo; men Flavio tager honom i
försvar. Hon fördömer Camillo, för det att han rest från
hofvet; men signor Flavio påminner henne om, att han var
borta i furstens beskickning, samt slutade sitt anförande med
följande ord:
— För öfrigt är det nödvändigt för Camillo att lära känna
människorna äfven på andra sidan alperna.
Laura :
För att glömma fädernesland och allt?
Flavio:
Nej, signora, för att komma tillbaka som en man, hvilken
skall lära alla, till och med sina ovänner, att högakta sig. —
Signoran blir efter hand allt lugnare och lyssnar till
Flavios manliga ord, då hon hastigt får se, att de ha en lyss-
nare. Det äir styckets bof, den räfaktige signor Borgia.
Det är han, som håller intrigens trådar i sin hand. —
Då han nu finner sig upptäckt, träder han fram och lägger
sig i samtalet, samt hycklar vänskap för Camillo, hvilken han
säger vara bunden vid sig med stor vänskap samt visar en
sång, som den saknade gifvit honom, beklagar hans bortovaro
samt att han aldrig skrifver hem o. s. v. Han säger sig ana
en olycka. Flavio och Laura tro honom likväl ej samt gifva
honom korta svar och slutligen aflägsnar han sig. När han
är borta utbrister
Flavio :
Borgia — den dygdiges afsky — skulle vara Camillos vän ?
Laura (drömmande):
Först en lätting — nu en skrymtare, en nidings vän,
själf en niding! — (vaknar upp). Nej, signor, tro ej Borgia.
62
Carolinens minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
