Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSAK PETEE DEN STORE. 509
I mån då veta, att tsar Peter hyste en djup vördnad för
religionen alldeles som kung Carl, och han var i likhet med
honom en afsvuren fiende till all vidskepelse. Han fördrog
alla religionssekter.
Han hade förvärfvat sig många och flerfaldiga kunskaper,
icke så ipyeket genom läsning som genom resor och förtro-
ligt umgänge med olika slags människor.
Hans verksamma själ omfattade allt och han kunde med en
beundransvärd färdighet förflytta sina tankar från de djupaste
spekulationer i politiken till en helt ringa småsak.
Under en af sina många resor träffade han på ett torg
en marktschreier, som där visade sina taskspelarekonster. Han
betraktade honom länge, beundrade mest hans skicklighet att
än med en sked, än med en värjklinga uttaga tänder och
tsarens förundran öfvergick snart till ett begär att kunna göra
detsamma; ty så snart han fick se en konst göras, ville han
själf lära sig göra den. — Nå, han blef marktschreierns lär-
ling och efter en helt kort stunds förlopp var han, åtminstone
i sina egna tankar, lika skicklig som mästaren, — och ve den,
som ifrån den stunden klagade öfver tandvärk.
— Är detta sant, frågade Rolf.
— Det kan du lita på att det är, svarade Björn och fortfor:
Vid sin återkomst till Ryssland från en af sina resor blef
det tsaren bekant, att en adelsman icke fullgjort sina skyl-
digheter. Tsaren vredgades svårligen däröfver och lät genast
hämta honom, förmodligen i afsikt att enligt sin vana, då han
kommit på någon med ett fel, traktera honom med — en por-
tion käpprapp. — En af de felaktiges vänner skyndade att
underrätta adelsmannen om den hotande faran och rådde ho-
nom att uttänka något medel för att stilla kejsarens första
vrede, för hvilken man borde frukta mest. — En annan trodde
det vara bäst, att adelsmannen utan uppskof visade sig för
kejsaren och anmärkte tillika, att monarken, oaktadt sin häf-
tighet, likväl alltid plägade lägga i dagen en viss billighet i
sina kraf och en naturlig godhet, som ofta nog förmådde ho-
nom att snarare förlåta än straffa. — Under vägen till slottet
öfverlade adelsmannen därför med sig själf om bästa sättet
att atleda ovädret. — Han gick in i kabinettet, där kejsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
