Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512 CAROLINENS MINNEN.
— Det med vilja utgjutna blodet fordrar hämnd, plägade
han säga, och ostraffade blodsskulder hvila tungt öfver
landet.
— Det är nog också så, inföll Alf.
— Ja, och tsaren bevisade i handling, att han menade
hvad han sade, när han yttrade dessa ord. — Han var blott
tjugufem år gammal, hörde jag en rysk fånge berätta, då
hans lif hotades under en häftig feber. Hoppet om hans ve-
derfående minskades dagligen. Bestörtning rådde vid hofvet,
och i kyrkorna bads ifrigt för hans lif. — Enligt ett gammalt
bruk anmälde sig brottmålsdomaren och frågade, om han finge
lösgifva nio stråtröfvare och mördare, hvilka hade förverkat
sina lif — på det att dessa måtte bedja Gud om kejsarens
vederfående.
Den sjuke tsaren lät domaren få företräde och kejsaren
befallde, att förteckningen öfver brottslingarne och deras brott
skulle läsas upp. — När detta skett sade tsaren:
— Tror du, att jag genom sådana bofvars benådande och
rättvisans åsidosättande skulle göra en god gärning och förmå
himlen att frälsa mitt lif? Kan väl Gud göra afseende på
sådana gudlösas böner? — Nej, i morgon skola dessa nio för-
brytare undergå sitt straff. Denna rättvisa skall behaga Gud
och han skall säkert behålla mig vid lifvet.
— Blef domen verkställd? frågade Carl Berg.
— Ja, svarade Björn. Och tsaren blef frisk och lefde,
som man vet, i många år därefter.
— I sch, utbrast mor Stina, så ohyggligt. Nej, hade jag
makten, skulle jag benåda alla, som voro dömda till lifvet.
— Godt då, att du inte har makten, mor, ty annars blef
det allt svårt för enhederlig karl att lefva bland allt det där
bråtet, som du håller på, sade Björn och log.
Alla barnen började skratta åt honom.
— Vet du något mer om tsaren? frågade Alf.
— Ja, jag vetmycket om honom jag, svarade Björn.
Skulle jag tala om allt, hvad jag erfarit om honom, skulle allt
många stockvedsbrasor hinna brinna ned under tiden.
— Men litet mer vill du väl berätta ändå?
— Ja, det skall jag, svarade Björn och fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
