Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 CAROLINENS MINNEN.
Den trakt, i hvilken vi lägrat, var emellertid en fullkom-
lig ödemark, och vägarna, som korsade densamma, voro rent
af bottenlösa till följd af det ständiga regnandet.
Hurudant tillståndet var synes bäst af ett bref från en
svensk officer till hans hemmavarande anförvandter. Han
skrifver:
»Gud vet bäst, hvad vi utstått under denna marschen.
Ingen människa är hemma i byarne. Ingen får köpa så mycket
som en bit bröd eller något dricka. Franskt vin kan visser-
ligen erhållas; men det är osmakligt och mycket dyrt. Säden
är omogen och står ännu grön på fälten, eljest kunde soldaterna
mala den. Om inte Gud hjälper snart, är det ute med oss.
Den ende, som är sig fullkomligt lik, är konungen. Han arbe-
tar oförtrutet till klockan tolf om nätterna; men icke förthy
sitter han vid hanegället om morgnarne i sadeln och rider se-
dan hela dagen i regn och slask, ofta utan att förtära annan föda
än en bit svart bröd och vatten. Alla, såväl befäl som pian-
skap, tycka äfven, att han är af idel järn och stål.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
