Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID LESSNA.
Så kommer döden i Vårby in
Och tager bort fru Sölfverlind. —
Så kännom vi Ulf.
Och Ulf var kvar uti möda och sorg,
Så fäste han jungfru Stineborg. —
Så kännom vi Ulf.
De lefde tillsammans i åtta år
Och hade tillsammans barnen de små. —
Så kännom vi Ulf.
Fru Stineborgs barn de gingo i lek,
Fru Sölfverlinds barn sutto hemma och grät.
Så kännom vi Ulf.
Det minsta barnet det grät så hårdt,
Det väckte sin mor under svartan jord.
Så kännom vi Ulf.
Fru Sölfverlind talte till englaskara :
Är det lofgifvet till jorderik fara? —
Så kännom vi Ulf.
Väl är det lofgifvet till jorderik fara,
Men kom blott igen, innan hanarne gala. —
Så kännom vi Ulf.
Hon klappar på dörren med fingrarne små:
Stån upp mina barn, dragen låsen ifrå. —
Så kännom vi Ulf.
Hvi liggen I så uppå stickor och strå? —
Vi hafva ej annat att ligga uppå. —
Så kännom vi Ulf.
Hvi ären I, barn, så oren’ och svart’? —
Ej oss någon tvättar, sen döder du vardt. —•
Så kännom vi Ulf.
Fru Stineborg statt upp, drag kläder uppå
Och hör, hvad jag talar, ett ord eller två. —
Så kännom vi Ulf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>