Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 CAROLINENS MINNEN.
ten från ett aflägset land medförande en ansenlig förmögenhet,
hvilken han med så mycken möda och så stora bekymmer
hade förvärfvat, att han blifvit lifsled och sjuklig och icke hade
någon annan önskan än att få dö i sitt fädernesland. Hans
hälsa tillät honom inga andra nöjen än att i stillhet umgås
med en förtrolig yän; och därför vann jag snart hans tillgif-
venhet, emedan han såg, att jag var mycket arbetsam samt
förde ett stillsamt lif.
Mycket glad öfver att få meddela mina kunskaper åt an-
dra och ifrig att få inhämta nya gjorde jag honom mycket
nöje genom historiska berättelser, politiska samtal, förklaringar
öfver naturen och så vidare. Kanske smickrade jag också
hans egenkärlek genom mina ofta återkommande frågor om
främmande länders naturliga beskaffenhet och förmåner samt
om deras innebyggares seder och lefnadssätt.
Min bror såg ganska väl, att min farbroders ynnest och
förtroende för min person dagligen ökades; men han bjöd dock
hvarken till att söka utestänga mig från honom eller att själf
ställa sig in hos honom. Också var han föga skicklig att på
något sätt kunna behaga en gammal, berest man; ty hans ty-
gellösa uppfostran hade inte lämnat honom andra regler att
följa i sin lefnad, än hvad som för ögonblicket föll honom in.
Han sprang ofta ut, då gubben var midt ute i en berät-
telse om något äfventyr, blott därför att han lick höra några
toner ur ett jägarhorn på afstånd. Han kunde åsidosätta gub-
ben helt och hållet för att pröfva en ny hund, se en ny häst,
profskjuta ett gevär eller för någon annan liknande sak. Det
dröjde därför inte länge, förrän min farbror lät mig förstå, att
han tänkte låta mig njuta frukten af hans handel, emedan han
ansåg mig vara den ende af hans närmaste släktingar, hvilken
kunde blifva en förnuftig förvaltare af den förmögenhet, som
han vid sin död skulle lämna efter sig.
— Ser man på, utropade korpralen. Det kunde låta höra
sig, vill jag mena. Hade jag en droppe kvar i min bägare,
så skulle jag, vid sju svedda ryssar, dricka den präktige gub-
bens skål.
Afrikanen fortsatte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
