- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
554

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

554 CAROLINENS MINNEN.
— Då var du dum, med förlof sagdt.
— Kanske.
— Det är alldeles säkert.
•— Den domen är väl brådstörtad fälld, korpral.
— Hvad i pocker kunde hindra dig från att taga gubbens
penningar, som han ju förut gifvit dig?
•— Jo, det som hindrade mig, var ett testamente.
— Ett testamente, säger du?
— Ja, just så!
— Nå, det var naturligtvis till din förmån.
— Nej, det var det inte.
— Tvi för attan tusan! Jag föraktar den där gubben på
hans döda mull! Skulle han med munnen gifva åt en samma
sak, som han gifver skriftligt åt en annan!
— Testamentet var uppgjordt, innan löftet till mig gafs,
och skrifvelsen hade sedan inte blifvit förstörd.
— En sådan satans krutgubbe!
— Jag fann, som sagdt, att testamentet var upprättadt
strax före min farbrors återkomst till Sverige. Genom detta
testamente var min far insatt till rätte arfvingen af alla far-
brors rikedomar. Jag var inte nämnd annat än för erhållande
af ett litet underhåll för mina studiers bedrifvande.
— Nå, brände du inte upp det där fördömda testamentet?
- Nej.
— Då var du vid alla fördömda ryssars helgon en åsna!
— Kanske.
— Du var det, det är så visst, som att vi nu sitta här i
vår präktiga Mimmis tält.
— Nej, kamrat, jag handlade rätt!
•— Det vore pocker!
— Jag var ej af medgång och öfverflöd ännu så förstörd
till min moral, att jag genom skälmstycken och bedrägeri ville
förskaffa mig utvägar att fortfarande lefva som kapitalist. Jag
lät i stället med all skyndsamhet min far blifva underkunnig
om, att han var arftagare till farbrors rikedomar, ehuru han
icke blifvit det genom någon broderlig tillgifvenhet, utan fast-
mer till följd af en sjuklig och ålderstigen mans svaghet och
försummelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free