- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
556

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

556 CAROLINENS MINNEN.
lägenhet. — Jag såg förvånad på honom och skyndade där-
efter bort.
Mitt andra besök aflade jag hos en statsman. Han om-
famnade mig med öm och beskyddande min, men han vände
sig därefter ifrån mig och började tala om likgiltiga ämnen
med andra personer samt lät mig stå som en tjänares like
vid dörren — och när jag gick, brydde han sig ej om att taga
notis om mig.
Jag besökte därpå Here personer. Af somliga blef jag
knappt mottagen, af andra behandlad med förakt; somliga
tillsade till och med sina tjänare att visa ut mig som en tig-
gare. — Kvinnorna voro lika hårda som männen.
— Det skulle ha varit jag det, som blifvit så behandlad
af mina vänner! Jag skulle ha lärt dem jag, hvar David
köpte ölet, utropade korpralen.
— Guldets makt är stor, kamrat, svarade afrikanen. Det
äger makt att befalla både bland ärans folk och bland det
täcka könet. Det gifver lif åt den klenmodige. Olycklig den,
som en gång varit rik, men blifvit fattig. Han förlorar i
världens ögon tillika med pengarne äfven dygd och förstånd,
Han blifver den egensinniges kastboll, den otidiges åtlöje, den
låges slaf.
— Det var attan tusan, hvad du målar ut folk, sade
korpralen.
— Jag målar sant, försäkrade afrikanen.
— Du fann alltså ingen af dina vänner trogen?
- Nej.
— Hvad gjorde du då?
— Jag kastade mina böcker i skräpvrån och började att
öfva mig i skytte. — Jag beslöt att bli jägare i stort. Jag
ville bli lejonjägare.
•— Det var inte småsaker det.
— Och sedan jag vunnit säkert öga begaf jag mig äfven
till Afrika för att där anställa jakt på vilda djur för att sedan
sälja deras hudar och därigenom bilda mig en ny förmögenhet.
— Det var då sjutusan! Nå hur gick det, frågade korp-
ralen.
— I början gick det bra, svarade afrikanen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free