- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
571

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID LESSNA. 571
Då brusto tårar fram ur soldatens ögon och han sva-
rade :
— Från Lewenhaupts kolonn.
— Olycklige, utbrast Stenbock — du vill väl ej säga, att
Lewenhaupts kolonn — — —
— Den har af ryska skaror blifvit tillintetgjord, herr ge-
neral, och hela trossen har fallit i ryssarnes händer!
— Du ljuger karl, utbrast Stenbock bleknande.
— Nej, herr general — allt — allt är förloradt, svarade
soldaten.
— Gud nåde oss, mumlade Stenbock för sig själf.
— Allt är förloradt, sade soldaten ännu en gång och vred
sina händer under den gränslösaste förtviflan.
Stenbock fasade. Men soldaten syntes ej vara vid sina
sinnens fulla bruk och Stenbock hoppades fördenskull, att
alltsammans var endast inbillningsfoster af honom.––– Men
det var en hemsk sanning, den halfnakne soldaten talat och
bekräftelsen på hans ord kom inom kort till högkvarteret.
Lewenhaupt själf kom en dag alldeles oförmodadt i alldeles
utblottadt tillstånd till Lagerkronas, den backharens, förposter.
Lagerkrona sände genast budskap därom till högkvarteret, och
konungen fick sålunda visshet om det öde, hvilket drabbat
den kår och den tross, hvarpå han hyst så stora förhopp-
ningar.
Lewenhaupt blef befalld till högkvarteret och fick före-
träde för konungen, hvilken mottog honom i sittande krigsråd.
Ej ett hårdt ord sade kung Carl till honom. Konungen såg
nog Lewenhaupts sorg, hvarjämte hans blessyrer och sönder-
trasade dräkt talade om, hur han kämpat.
— Är allt förloradt, frågade konungen.
— Ja, Ers majestät, allt, svarade Lewenhaupt dystert.
— Hur gick det till?
Lewenhaupt svarade:
— Vi hade hunnit fram till Lessna, en liten by strax norr
om staden Propoisk. Plötsligen varsnade jag i min afdelnings
rygg starka ryska truppstyrkor. — Jag höll just på att föra
den stora och dyrbara trossen öfver Lessnaån, då fienderna
kommo nära och jag nödgades att göra front emot dem för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free