Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 CAROLINENS MINNEN.
vindbryggan var anbragt en väldig ängel med utslagna vingar
och utbredda händer, mellan hvilka han höll en dekoration
liknande ett stort palmblad, på hvilket stod att läsa i stora,
upphöjda och förgyllda bokstafver: »Pax vobiscum!» — Det
är ett latinskt uttryck, fick jag veta, och betyder: »Frid vare
eder!» — Munkarne tala och skrifva helst latin, när de åkalla
Gud för sig själfva eller för andra, förstån I, go’ vänner. Det
gör detsamma, om människor icke förstå, hvad de säga, mena
de, blott vår herre gör det. — Men se han kan endast latin
han, det är munkvisdom.
— Hvad säger farbror, utropade Frida. Herren vår Gud
känner ju människans alla hemliga tankar.
— Ja visst ja, det gör han och det med besked också, men
ser du, min pulla, en fördömd munk lär annat. Latin skall
man tala, menar han–––––-men så dyrka också i regel
munkarne mera hin håken än Gud.
— Hu, farbror, sade Frida.
. — Det fördömda munkpatrasket kan korsa sig med ena
handen och utföra bofstreck med den andra.
— Milde Gud, utbrast Stina.
— Och, fortsatte Björn, kommer man på dem därmed
och bevisar dem, hvilka dubbelmänniskor de äro, veten I,
livad de svara då?
— Nej !
— Då skall jag säga er det: först himla de sig en stund
och pusta fram några suckar, hvarpå de svara: »Min son!
Man må icke låta den högra handen veta, livad den vänstra
handen gör.»
Vi tågade emellertid ända fram till byn, som omgaf
klostret och vi voro färdiga till strid; men sådant syntes vi
där ej behöfva frukta. Knappt hade vi nämligen hunnit fram
till byn, förrän en för oss underlig syn mötte oss.
Vid klostret och öfver vindbryggan, som blifvit fälld, tå-
gade nämligen emot oss en mörk skara, hvilken var alldeles
obeväpnad, om jag icke skall räkna med de andans vapen,
som de förde med sig.
— Andens vapen, sade Frida frågande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
