Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 CAROLINENS MINNEN.
ehuru vi bo i Ryssland, är detta land dock ej vårt fosterland.
— Detta är för oss, Herrens utvalda folk, icke på denna jor-
den, utan det är af himmelen. Därför frukta vi Eder ej,
mäktige konung. Men liksom vi möta Eder med en freds-
hälsning, så bedja vi äfven, att I måtten skona oss och vårt
fridens hem. Hör oss, hör oss för Guds heliga moders skull.
Vid dessa ord korsade han sig, munkarne och byfolket
korsade sig äfven och korgossarne svängde hastigare än förut
med sina rökelsekar.
— Varen utan fruktan, svarade konungen. Vi skola ej
oroa Eder, om I ej oroen oss.
— Guds moders frid och välsignelse vare med och öfver
Eder, konung Carl XII, sade då priorn, med hvilken kungen
slog sig i ett ganska långt samtal.
Priorn syntes vara en lika lärd som fridfull man och det
såg ut, som om konungen fattat ett visst tycke för honom.
Men då priorn erbjöd honom bostad inom klostrets murar,
afböjde konungen detta. Han ville lefva i sitt tält bland sina
soldater. Däremot mottog konungen gärna anbudet att mot-
taga en del födoämnen jämte vin ur klostrets förråd för sina
trupper. Klostret var rikt, sade priorn. Byn var äfven enligt
hans försäkran rik och han lofvade att födoämnen under nå-
gra dagar ej skulle fattas de svenska trupperna.
— Men det där var ju ädelt och godt, sade Frida afbry-
tande Björns berättelse.
— Vi trodde det också alla och icke minst kungen, sade
Björn; men vi kände ännu ej munkarne. Vi visste ej, att
ofta stora skurkar dölja sig under munkkåporna.
-— Det är förfärligt, sade mor Stina.
— Ja, det är det, kära mor, men det är sant — och
isynnerhet ryska munkar äro stora lufrar, det säger jag för
visst och det skall jag bevisa genom följande händelse, som
jag hörde omtalas under min vistelse i Ryssland.
Tsar Peter gick en dag in i det Iwerskiska klostret nära
Moskwa. Det var en söndag och han bevistade mässan samt
gick efter densammas slut med hela sin svit in till archiman-
driten, som utbedt sig denna nåd. Inkommen i hans kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
