Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 CAROLINENS MINNEN.
Detta var ett erbjudande, som befälet ansåg, att man icke
borde förkasta och ett kompani fick genast marschera in i
klostret för att bespisas.
När detta kom tillbaka, anhöllo munkarne att flera skaror
krigare skulle äta af klostermaten, men det var nu långt lidet
på aftonen, hvarför befälet ansåg, att vidare bespisning skulle
uppskjutas till följande dag.
Detta var emellertid icke i munkarnes smak. De sade sig
skola hela natten vara redo att förpläga kung Carls krigare.
— Men det blef, som befälet sagt ■— och lyckligt var det;
ty ingen enda man af det kompani, som blifvit förplägadt i
klostret, vaknade morgonen därpå. Munkarne hade förgiftat
dem med sin mat.
Men då var det slut med vänskapen. Vi stormade klostret,
förstörde det i grund och icke var det vårt fel, om någon munk
kom undan med lifvet. — Tvi den lede! Jag blir arg, så snart
jag tänker på en munk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
