Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. VIII.
Mazeppa.
N
är Björn berättat om munkarnes giftmord, syntes han vara
vid så dåligt lynne, att ingen gärna ville tala till honom.
Man visste mer än väl, att han kunde bita ifrån sig, när det
gällde, och att han icke var god att råka ut för, när han var
vid sitt onda lynne. Alla voro därför tysta och tänkte, att det
skulle vara slut med berättelsen för denna kväll. Icke litet för-
undrade blefvo alla i stugan därför, när han efter en tämligen
lång tystnad fortsatte:
— Från det fördömda klostret, som nu var en ruin, tågade
vi snart och allt längre och längre in i Ukraine gick nu vårt
tåg. Konungen, som hade svårt att förlora hoppet, trodde
fullt och fast, att han skulle komma till rikare trakter, hvarest
han skulle kunna bereda oss goda vinterkvarter.
Men om konungen var öfvertygad om, att han skulle gå
goda tider till mötes, så voro vi icke så säkra därpå.
Under en rast utspann sig följande samtal mellan några
soldater:
— Gud tröste oss, vi gå allt vår undergång till mötes.
— Inte så länge vi ha kungen i spetsen.
— Det var förr det, kamrat; då kommenderade konungen
lyckan, alldeles som han plägar kommendera en bataljon sol-
dater. — Men nu är det annorlunda.
— Ja, inföll en tredje, lyckan är konungen numera inte
så huld, som hon förut varit det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
