- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
591

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAZEPPA. 591
och lät på äkta ryskt sätt mörda alla innevånare, som kunde
gripas, hustrur, barn, orkeslösa åldringar och sjuka personer
icke att förglömma. Se’n I, det är äkta ryskt!
Naturligtvis skulle ryktet om detta våldsdåd snart sprida
sig åt alla håll inom landet och injaga skräck i sinnena, hvar
det omtalades. Lika naturligt är, att man mycket klandrade
Mazeppa, därför att han varit så litet på sin vakt, att han
icke kunnat försvara staden. Han miste hela sitt anseende
och nästan allt sitt inflytande i sitt land, i hvilket han blef
nästan fågelfri — och detta gjorde, att han icke kunde föra
med sig hela den utlofvade numerären af trupper nu, när han
mötte oss.
När konungen fick detta förklaradt för sig och bestyrkt,
lade sig hans vrede. Han fann, att intet löftesbrott här före-
låg, utan att Mazeppa i stället hållit ord efter bästa förmåga.
Och så tilläts Mazeppa att komma in i svenska lägret.
När jag talade om Mazeppa förra gången med er, beskref
jag honom som en ung man, hvilken satte kvinnohjärtan i
brand och var utsatt för allehanda äfventyr till följd af sin
kärlekshandel. — Nu var han gammal och grå, men han var
en ståtlig gubbe, må tro, och hans långa skägg, hvilket var
glänsande hvitt, verkade som en verklig prydnad på honom,
som ett silfverharnesk. — Han var rörlig och munter, men
oftast var han tyst och sluten; dock, när han en gång började
tala, så höll han också i en god stund och hvad han då sade,
var icke blott ord, utan ord med tanke i, omtalade Hultman,
att de svenska officerarne sagt och äfven jag hörde många
gånger, att de sade sins emellan, att Mazeppa var en ovanligt
behaglig sällskapsmänniska.
Om kung Carls och Mazeppas första sammanträffande läser
man på häfdens blad:
»Att konungen genast från början fäste sig mycket vid
Mazeppa, kom sig helt säkert af dennes kloka tillvägagående
vid deras första sammanträffande, hvilket skedde med all pomp
och ståt utanför konungens tält i närvaro af en stor mängd
generaler och andra högre officerare. Utan att på minsta vis
hänsyfta på svenskarnes motgångar på sista tiden, utbad sig
Mazeppa endast den mäktige konungens beskydd för sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free