Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 CAROLINENS MINNEN.
Konungen önskade att finna goda vinterkvarter för sitt
folk och fördenskull vände han sig till Mazeppa med anhål-
lan om råd i detta fall, alldenstund Mazeppa kände trakten
och saken var af stor vikt.
Det var också till rätt man, som konungen vände sig i
denna angelägenhet — och tack vare det, att konungen äfven
följde de råd, som Mazeppa gaf, komrno vi i så goda vinter-
kvarter, att vi icke kunde minnas, när vi sist hade haft det
så bra. — Vinterkvarteren lågo mellan städerna Romni och
Gadjasch i öster samt Priluki och Lachvica i väster samt upp-
togo en omkrets af cirka tolf mil.
I denna trakt, som var verkligt rik, fanns det godt om
födoämnen och nu fingo vi i dessa goda kvarter i lugn och
ro återhämta våra krafter under närmare två månaders tid.
En och annan gång oroades visserligen våra förposter af ryska
afdelningar — men vi körde lätt bort dem och brydde oss
för öfrigt inte mycket om dem. Några starka ryska truppafdel-
ningar voro ej i närheten, det visste vi och därför beaktade
vi ej heller mycket de horder, som då och då vågade närma
sig våra kedjor.
Godt hade det varit, om detta lyckliga tillstånd fått fort-
fara hela vintern; men annorlunda var det skrifvet i stjärnorna
och vår goda och bekymmerfria tillvaro blef förbytt till nöd
och elände.
Konungen hade nämligen fått höra talas om, att det längre
bort skulle finnas ännu rikare trakter än dem, där vi fått våra
vinterkvarter. Dessa trakter skulle ligga, sades det, längre
bort åt öster kring Psjal. •— Det var bara ett löst prat det
där talet om dessa trakter och ingen kunde väl tänka något
så galet, som att konungen, som mycket sällan tog ett råd,
skulle lyssna till det där käringpratet. — Jo, jo, se inte så
argt på mig, du Stina, och inte I heller, mor Greta; jag säger
käringprat ändå jag, ty det var det där skvallret. — Ingen
kunde, som sagdt, tro, att kungen skulle lyssna till det; men
— den Herren vill förgöra, den slår han med blindhet. —
Och så var det äfven nu med salig kungen. Han lyssnade
denna gång mot sin vana till pratet. — Nå, inte klandrar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
