- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
611

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÅ ÄLSKANDE. 611
.att man nästan börjar tvifla på, att vår Herre är rättvis och
god, när man ser sådant.
Ingen hade något att invända emot detta. Alla förstodo
tillfullo det ohyggliga i det, som Björn omtalat och därför
blef det också alldeles tyst i stugan under några ögonblick,
■efter sedan Björn uttalat sin sista mening.
Slutligen bröt dock Frida tystnaden, sägande:
— Vill inte farbror tala om, det farbror vet om den där
.stackars flickan?
— Jo, det kan jag nog göra, kära du, sade gubben. Men
då blir det en kärlekshistoria af och ser du, om kärlek kan
jag så litet tala.
— Pyttsan också, utropade Frida. Jag tyckte, att farbror
kunde tala mycket vackert om Emma och Harald, jag.
— Jaha, och om Arvid och Anna också, tilläde Carl Berg.
— Jaså, edra skälmar, I kommen ihåg det! Nå efter som
I voren nöjda med det, så–––-—
—. Och så vackert farbror talade om Sivard Gyllensvärd
■och Elsa Standar sedan, inföll Sigurd. —- Hen där skölden eller
hvad det var, som Sivard Gyllensvärd hade fått af Elsa Standar
och som skyddade honom och —–––-
— I ären minnesgoda, tror jag.
— Ja, nog kan farbror tala om kärlek alltid, sade Elsa.
— Ha, ha, ha! Jag kan inte annat än skratta åt er. Här
sitter jag gammal, ärrig och sönderskjuten och talar om stri-
der och äfventyr och så kommen I alla och sägen, att jag kan
tala om kärlek, ha, ha, ha! — Tycker du det också, min lilla
fästmö ?
— Ja, svarade liten Tyra, till hvilken frågan ställdes och
hon lade sitt lilla vackra hufvud på sned samt stack ett par
fingrar i munnen.
— Nå, då hjälper det väl inte längre att spjärna emot,
då får jag väl lof att tala om den här kärlekshistorien också.
— Ack så roligt, sade Frida.
— Nå hören på då. — Vi få lof att göra en titt hem till
Bverige då. —
Det var året innan vi kommo till Wiprek och det var
■sommartiden. Jag för er nu till en af de få trakter i Sverige,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free