Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 CAROLINENS MINNEN.
som blifvit förskonade från utskrifning af folk till kriget dit-
tills. Det var ej många trakter, som kunde skryta däraf, skall
jag säga och äfven denna trakt blef just den sommar, som jag nu
talar om, hemsökt af utskrifningsorder. —
Julisolen kastade nästan brännheta strålar från den moln-
fria himlen ned på den i sin praktfullaste högtidsdräkt smyc-
kade naturen. Hvar man kunde, sökte man skugga och svalka
under denna tryckande hetta. De i hagarne betande kreatu-
ren lågo idislande under ekarnes mäktiga kronor och de män-
niskor, hvilka icke voro nödsakade att arbeta på åker och äng,
drogo sig inåt skogsparkerna och löfdungarna.
Invid stora landsvägen låg statkarlen Erik Anderssons
stuga omskuggad af en lönn och af ett väldigt päronträd.
Men det var också den enda skugga, som bestods i närheten
af denna bostad, kring hvilken gärdena bredde ut sina tegar,
hvarpå nu hafre och korn vajade för vinden och voro i det
närmaste färdiga att skäras.
Erik Andersson och hans hustru Brita hade tillsammans
ett enda barn, en dotter vid namn Elna, hvilken just detta år
hade gått och läst sig fram för prästen.
Hon och mor voro nu denna varma dag, som jag talar
om, liksom de flesta dagar under året, ensamma hemma i stu-
gan, medan Erik gjorde sina dagsverken.
Fram på förmiddagen af denna dag skulle mor Brita
sätta på maten, som skulle vara i ordning på bestämd tid; ty
så snart vällingsklockan pinglade borta vid herrgården, kom
käre far trött och hungrig hem och han hade blott en timme
på sig för att stilla sin hunger och söka litet hvila.
— Elna, sade mor Brita, spring bort i skogen efter några
vedpinnar. Det här bråtet, som jag har hemma, räcker inte
långt.
— Ja mor, svarade flickan och knöt en halsduk om nacken.
— Men raska dig då! —
Elna var redan ett stycke utom dörren, hvarför hon inte
hörde moderns sista ord.
Det gick som en dans för Elna att springa öfver mossen
till skogen, där hon fann det så skönt och svalt och det gick
lätt för henne att inom kort plocka tillsammans en ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
