- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
624

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

624 CAROLINENS MINNEN.
Men han svarade blott:
— Lappri! Lappri! Det är ju blott en liten rispa, som
jag fått. Den skall i rappet läka sig själf.
Man ruskade på sina hufvuden ; men som man väl visste,,
att konungen ej var lätt att öfvertala, så var det intet annat
att göra än att låta honom hållas och foga sig efter hans vilja.
Men hur stark och oöm konungen än var, så hade han
dock här öfverskattat sina krafter. Nu satte naturen »P» för
honom.
Hans kinder bleknade mer och mer. Det började skymma
för hans ögon, handen hade svårt att längre hålla den tunga
pampen och slutligen segnade han nästan medvetslös ned ur
sadeln.
Mot sin vilja fördes han då till sitt tält och omhänder-
togs af fältskären och läkarn, förbands och bäddades ned i
sin säng.
Vid underrättelsen om detta blef grefve Rehnsköld så
förskräckt, att han drog sig tillbaka med sina trupper och
tsaren med hela sin här fick i lugn och ro gå öfver floden.
— Det var fegt, utropade Rolf.
—- Ja du har rätt pojke, sade Björn. Det var i sanning
ett dåligt drag af en svensk fältherre. Också hvilar sedan den
stunden en mörk skugga öfver Rehnsköld såsom fältherre.
Men den Herren vill förgöra, honom slår han med blindhet.
När olyckan drabbade konungen, hade det ovillkorligen
varit grefve Rehnskölds plikt att ännu mera än förut lägga
sig vinn om, att fienden motades. Men i stället drog han sig
tillbaka och lät den ryska skaran sköta sig själf.
Då Rehnsköld kom tillbaka till lägret, läses det på häfdens
blad, rådde där den största villervalla och bestörtning. Konun-
gen låg till sängs och kunde icke röra sig.
Hvem skulle nu äga kraft och myndighet att hålla till-
sammans det hela och att styra de många stridiga viljor, som
funnos inom hären?
Allt skulle helt visst nu falla i stycken.
Hvarje dag, som gick, medförde nya jobsposter.
Ryssarne gjorde oupphörligen nya framsteg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free