Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I NÖDEN PBÖFVAS VÄNNEN. 637
Frida hade låtit undfalla sig det ordet, att farbror Björn
hade svårt att gå och att man därför borde ge sig af i tid
för att icke komma så sent till Grönelund, att majstången re-
dan var rest.
Det där hade Björn hört, ehuru hvarken Frida eller mor
Stina, till hvilken hon sagt detta, anat det. Och må tro att
gubben blef stucken. Han skulle nog visa, att han kunde gå,
fastän han var gammal och sönderskjuten.
Det var dagen före midsommarafton, som Frida och mor
Stina talat i detta ämne.
När så midsommaraftonen gått in och det var lidet något
öfver middagstiden, sade Frida till sina föräldrar:
■— Carl, fader Sven och mor Greta komma hit till Bro-
gård om en stund och följa med till Grönelund. Jag bad
dem komma snart, så att vi kunde få gifva oss i väg.
Gubben Björn, som satt i Brogårds storstuga, hörde på,
när Frida omtalade detta och han förstod mer än väl, att det
var för honom. Men han ville ej låtsas om det, ehuru han
dock icke ville tiga, därför sade han, när Frida slutat tala:
— Hvad pocker är det med dig, Frida, eftersom du har
så brådtom.
— Det är långt till Grönelund, farbror, svarade hon.
— Du är rädd, att du inte skall få dansa nog, du. Det
spritter väl i benen på dej, som aborrarna spritta i vattnet,
när gäddorna äro efter dem, kan jag tro.
— Så farbror säger! Men inte är det väl roligt att komma
först, när majstången är rest heller, sade Frida.
— Hvem i håken har sagt, att vi skola komma så sent
då, utbrast Björn och stötte käppen i golfvet.
— Om vi gå sent, så — — —
— Tänker du då gå och släpa fotterna efter dig?
•— Åh — — men–––-det finnes väl andra än jag —
— och–––-
— Nå så låt dem bli efter då, röt Björn till.
— Hvad farbror är häftig i dag.
— Ja, rent spel, flicka! Jag vet nog, att du menar, att
jag inte kan gå fort nog — — — ja försök inte att neka! —
Jag vet, att du menar det, fastän du hymlar med det. —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
