- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
647

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I NÖDEN PRÖFVAS VÄNNEN. 647
— Sanningen är alltid vacker, min älskling.
— Hvad lifvet ter sig annorlunda för mig nu, än det
gjorde förr, innan jag visste, att jag fick älska dig.
— Och för mig.
— Jag visste ej förr, hur skönt lifvet var. Jag förstod ej
att finna glädje i allt, som jag nu gör. Jag utförde mina
arbeten, jag sjöng i väfstolen och var glad; men sedan jag
fick älska dig, har denna glädje, jag vet ej, hur jag skall ut-
trycka mig en gång, blifvit så fyllig.
— Jag känner detsamma, dyra Frida, sade Carl Berg. Jag
känner, att jag nu har något att lefva för — och förut ganska
otrefliga arbeten gå nu mycket lättare än förr.
— Så underligt, att vi skulle komma så mycket till-
sammans.
— Vi voro nog utsedda åt hvarandra i stjärnorna.
— Så du talar, Carl.
— Har du inte hört, att när en flicka föds, så rinner en
stjärna upp på himlahvalfvet och detsamma sker, när en gosse
föds. De kunna lysa från skilda regioner dessa båda stjärnor,
men likväl kunna deras sken blandas. Om då den flickan
och den gossen råkas, lära de sig älska hvarandra och bli
lyckliga på jorden.
— Så vackert du talar, Carl.
— När så en af dem dör, så slocknar densammas stjärna,
men den dödas själ sväfvar upp till makens stjärna och för-
blifver där, samt tar emot den efterlefvande makens själ,
när äfven dennes kropp dödt. Och så lefva de båda själarne
som änglar ett lycksaligt lif i ljus på denna stjärna, som
aldrig slocknar utan evigt lyser och talar sitt stjärnespråk till
jorden om trofast kärlek, dygd och salighet.
— Hvar har du lärt dig så vackra tankar, Carl?
— Jag hörde detta af en vis man, när jag var barn.
»Den lilla lärkans ljufva kläng.»
— Maj är välkommen —
Går upp i sky med majesång.
— Sommaren är ljuflig för ungdomen. - -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free