- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
653

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I NÖDEN PBÖFVAS VÄNNEN. 653
Carl kunde aldrig lära sig tåla skor, förstån I. — Då han en
morgon fann sin kanslär Müller ännu sofvande i sängen, ville
han icke väcka honom utan väntade honom i förmaket. Det
var eld på spiseln. Ett stycke därifrån stodo ett par skor,
som Müller hade införskrifvit från Tyskland för sitt eget bruk.
Konungen blef arg, när han fick se dem, kastade dem på
elden och gick sin väg.
Björns hela auditorium brast i skratt, när han berättade
detta.
Han fortsatte, när skrattet tystnat:
— Då kanslären vid uppvaknandet kände den gemena
lukten af det brända lädret och fick veta orsaken därtill,
sade han:
— Det är då en för besynnerlig kung det där, som for-
drar, att hans kanslär jämt skall gå klädd i stöflar.
Tiden gick och det började bli sent i den vackra mid-
sommarnatten. Då sade Björn till mor Stina:
— Nu börjar jag på att tänka på att knalla mig i väg
hem. Jag tar Tyra med mig. Hon såväl som jag behöfver hvila.
— Tack, Björn, det var vänligt, svarade mor Stina. Si-
gurd kunde gärna också gå hem.
— Nej, låt pojken dansa du, det gör honom godt att få
röra på påkarne en smula.
Och så blef det. Carolinen ledde liten Tyra vid handen
och lämnade Grönelund.
Innan han hunnit långt i alléen stannade han och lyss-
nade. Han hörde ett par röster hviska och så lät det, alldeles
som om ett par kyssar smält.
— Hm! Danslek och kärlek följas gärna åt. — Jo, jo,
mumlade han och så gick han åter framåt.
— Jösses, farbror, utropade en kvinnostämma och bort
flydde som rädda hindar åt danslogen till en ung flicka och
en ung karl.
Carolinen stannade.
— Se på Elsa, sade liten Tyra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free