- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
657

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I NÖDEN PBÖFVAS VÄNNEN. 657
■och inom en kort stund hade samlats en hel klunga med var-
gar och alla sprungo de till stalldörren. * —
Hur de gingo och pratade, den gamle knekten och det
lilla barnet, kommo de till slut fram till Brogård och lågo för-
sänkta i djup sömn, när de öfriga Brogårdsborna kommo hem.
Midsommardagen hade gubben Björn sitt göra i kyrkan,
där alla från Brogård voro och hörde messan, hvarefter ung-
domen gick till Grönelund för att dansa igen. Naturligtvis var
"Carl Berg äfven med. Men de gamla voro hemma.
Dagen efter midsommardagen var det arbetsdag igen och
gubben Björn stod i snickarstugan och svarfvade, då dörren
öppnades och Elsa trädde in.
— Aha! Sjukt samvete, tänkte gubben. Men han sade
intet.
— Farbror är i fullt arbete, sade Elsa för att ha något
•att säga.
•— Jaha, tösen min. Jag skall göra stolar och bord åt
Frida och Carl. De skola väl gifta sig snart de, kantänka.
— Farbror är allt snäll.
— Jaså, tycker du det. — Hm! — Men nog vet du väl
någon, som är snällare än jag ändå? Hä?
Elsa såg upp på honom med sina blyga och oskuldsfulla
ögon och så gick hon fram till honom och lutade sitt hufvud
anot hans arm och hviskade:
— Säg ingenting åt far och mor, farbror.
— Nej, jag skall tiga som muren.
— Är det riktigt, riktigt sannt?
— Ja; om det är en bra karl och om han menar allvar.
— Hvad heter han?
— Lars på Hultet.
— Torparen?
— Ja!
— För pocker, han kan väl fria när som helst, menar jag.
* Dessa två små barnsliga sagor, lida af stora fel i diktionen, hvil-
ket benäget må ursäktas den unge författaren. De äro nämligen skrifna
af en elfvaårig gosse, Ernst Granath, son till författaren af »Carolinens
minnen».
Carolinens minnen. 83

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free