- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
661

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLYKTEN TILL TURKIET. 661
Fram på natten anlände han till Nova Serazeri omkring
tre mil från Pultava och då var han så medtagen, att han
måste bäddas ned, hvarefter- han insomnade hårdt.
I dagningen förspordes, att vi voro förföljda af ryssarne.
Hofintendenten Düben väckte honom då och underrättade
honom därom, samt frågade, om vi skulle gå vidare.
— Ja, gå som I viljen, Düben, svarade konungen half-
sofvande
På dessa ord fortsattes flykten.
Så kommo vi till floden Dnieper. Denna var öfver en
fjärdingsväg bred och inga båtar funnos, ej heller fanns det
något virke i närheten att bygga flottbro af.
— Nu är det slut med Sveriges ära, sade en soldat i för
tviflan. Han stod mig helt nära, så att jag hörde hans ord.
— Sveriges ära kan aldrig sjunka, svarade jag.
— Kungen är tokig och befälet är ej bättre, fortsatte han.
Men nu gick det för långt.
— Vid djäfvulen utropade jag i vredesmod och lade han-
den på värjfästet i afsikt att klyfva skallen på honom. Du
är ej värd att kallas svensk och stå i kung Carls led. Dina
ord Icräfva Mod! Försvara dig!
— Blef det strid af, frågade Eolf intresserad.
— Nej vi blefvo skilda åt, svarade Björn buttert och
fortfor :
— Kungen var nu bättre.
— Lewenhaupt bad honom rädda sin egen dyrbara person.
Gyllenkrook och Sparre förenade sig i samma bön. Men kungen
svarade kort och lifligt :
— Nej, jag skiljer mig inte från armén!
— Men det är största fara å färde, sade Lewenhaupt.
— Jag lämnar ej armén, fortfor konungen. Ar det ingen
som känner till något vad här i närheten, så att hela armén
kan komma öfver floden?
— Ers majestät, svarade då Gyllenkrook, jag har hört
talas om ett vad några mil längre upp i floden, men jag kan
inte med säkerhet säga, om det finnes till i verkligheten.
— Plvart skola vi då gå? Gif mig ett råd, sade
konungen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0727.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free