- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
664

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

664 CAROLINENS MINNEN.
— Sverige skulle aldrig behöfva hålla, hvad jag såsom
fånge blefve tvingad att skrifva under, sade kungen raskt.
Gyllenkrook häpnade öfver detta bekymmerslösa svar och
tårarne trängde fram ur hans ögon, då han sade:
— Allernådigste herre och konung! Utsatt ej eder höga,
och dyrbara person för den skymfen och tro aldrig, att Eders
majestäts trogna svenska undersåtar äro i stånd att så förakta
sin älskade konung, att de ej skulle uppfylla, hvad han lofvat.
Konungen blef mycket tankfull efter dessa Gyllenkrook»
allvarliga ord och svarade efter ett ögonblicks betänkande:
— Jag menar nog inte heller, hvad jag sade, jag pratade
blott så för att få höra ditt svar.
—• Lewenhaupt, hvilken hållit sig bakom Gyllenkrook,
framträdde nu och böjde knä för konungen sägande:
— Af nåd, Ers majestät, lyssna till våra böner och rädda
sin höga person undan en förnedrande fångenskap.
Kung Carl svarade:
. — Om fienden ämnat sig efter oss, hade han för länge
sedan varit här. Och skulle han nu komma, är jag viss på,
att, när mitt folk ser mig rida främst, det icke mer skall
komma ihåg den olycka, som inträffat utan i stället möta
fienden och angripa honom med samma mod som tillförene,
då jag varit i spetsen för mina trupper och ryssarne alltid
fått stryk. En armé, som dragit sig tillbaka, har mången
gång repat mod igen och genom ett kraftigt fäktande slagit
sin i förtid triumferande fiende. Vi vilja med Guds hjälp nu
göra detsamma.
—• Ers majestät skall ovillkorligen falla i fiendens händer,,
om Ers majestät stannar här, sade Lewenhaupt.
Men nu blef konungen vred och svarade skarpt, nästan,
rytande :
— Nej! Jag vill inte gå ifrån trupperna! Jag vill för-
svara mig!
— Ers majestät skall icke kunna försvara sig. Trup-
pernas moraliska mod är brutet, liksom Ers majestäts fysiska
kraft för tillfället är det, var Lewenhaupt nog djärf att säga.
Men då tog det riktigt eld i kungens sinne, mån I tro.
Konungen sprang upp icke aktande på smärtorna i sin sårade-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0730.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free