- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
666

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

666 CAROLINENS MINNEN.
och lyssnade. Han fann äfven, att de hviskade till hvarandra
och gjorde hvarandra tecken och så ville de smyga sig bort.
Men då var Kula, den kärngubben, efter dem och grep dem.
— Och hvilka tron I det var?
— Hvilka de voro? Det är inte godt för oss att säga,
svarade Alf.
— Då skall jag säga er det, fortsatte Björn. Ryska spi-
oner voro de. De skulle utforska vår ställning och hade de
väl fått gifva sig i väg till ryska hären igen, så hade nog icke
kungen undgått fångenskapen. — Men nu drog korpral Kula
ett stort svart streck öfver deras planer. De stretade emot;
men gubben Kula var ej att leka med. Hade han fått ett
tag, så höll han i. Det gjorde han äfven nu. Spionerna
blefvo förda till kungen, förhörda och expedierade.
— Expedierade, sade Frida frågande.
— Skjutna då, sade Björn, om du tycker att det låter
bättre.
— Hu, hvilket barbari.
— Det där förstår du inte, flicka, sade Björn och fortfor.
Kungen hade emellertid blifvit mycket tankfull. Den i
hastigt mod bortskickade Lewenhaupts ord hade dock mot
hans vilja gjort intryck på honom.
Efter en stund begärde Creutz audiens, som beviljades.
Så snart han fick företräde, började äfven han bedja
kungen rädda sin person. Han lade sina ord på helt annat
sätt än Lewenhaupt och han lyckades därför äfven bättre i
sin mission.
Creutz var en skicklig underhandlare. Och han begagnade
sig nu af sin förmåga som underhandlare, när han talade till
kungen. Han talade förnämligast om de utvägar, som kungeu
skulle ha, om han blefve räddad från fångenskap, att med
Guds hjälp komma de kvarlämnade trupperna till bistånd,
äfven om den olyckan skulle inträffa, att de blefvo slagna och
gjorda till ryska fångar.
Kungen lyssnade till detta tal och gaf vika samt lät bära
sig upp i en vagn, från hvilken han utdela(ife befallningar.
Han bestämde då, hur krigskassan skulle fördelas samt
hvilka som skulle vara honom följaktliga öfver floden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free