Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IL
På steppen.
N
ästa söndag bief Björn ombedd af folket att fortsätta med
sina berättelser och han prutade nu icke emot.
— Hvar var det jag slutade sist, sade han.
— .Jo, när kung Carl öfvergaf armén och flydde öfver
floden, sade Sigurd.
— Ja, det var sannt. Det är dystra bilder, godt folk,
dystra bilder.
På de vida stepper, som konungen nu färdades fram
efter öfvergången af floden, kunde ögat icke upptäcka hvarken
någon människoboning eller något träd.
— Det var en riktig ödemark då, sade Elsa rysande.
— Ja, barn, sade Björn, det var en ofantlig ödemark, som
genom sin dystra enformighet gjorde våra förut så djupt be-
dröfvade sinnen ännu mera nedstämda.
Närmast floden var marken tufvig och liknade ett kärr
samt var bevuxen med sjögräs. Men därefter vidtog fast mark
som bar ett högt gräs. Det var en verklig gräsöken, som vi
passerade öfver.
Hvart man skulle styra kosan, var icke lätt att bestämma
och helt visst hade såväl konungen som hans trogna följesla-
gare varit dömda till en säker undergång i denna gräsöken,
så framt icke Mazeppa och hans kossacker varit med. Men
dessa voro till all lycka vana steppvandrare och ledde därför
tåget och de visade sig också vara fullkomligt pålitliga väg-
visare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
