Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670 CAROLINENS MINNEN.
Men allas våra lidanden voro likväl mycket stora.
Bland det värsta var, att vi nästan lielt och hållet sak-
nade vatten, hvarför både människor och djur höllo på att
försmäkta. —
Flere af Björns åhörare ryste vid denna beskrivning och
deras fasa blef ännu större, då Björn fortfor:
— Konungen, som fortfarande led af sårfeber, behöfde
emellertid ganska mycket vatten. Men fastän kossackerna väl
visste, hvar källor funnos, vågade de likväl ej besöka dem af
fruktan för ryssarne, hvilka uppehöllo sig där i trakterna.
Kungen led ohyggligt, men med vanlig ståndaktighet bar
han likväl sitt öde.
Han sade intet; men den hederlige och sig för sin herre
alltid med glädje uppoffrande Hultman, som var van att läsa
konungens tankar i hans ansikte, förstod, att han plågades oer-
hördt af törsten. Den trogne tjänaren ville gärna sätta sitt
lif på spel blott för att kunna bringa konungen en enda
läskande dryck. Han utforskade för den skull af kossackerna,
hvar närmaste källa var att finna. De upplyste honom därom. Så
snart han fått någon fingervisning om källans läge, högg han
sporrarne i hästens sidor och ilade därpå oförskräckt åt det-
anvisade hållet.
— Du blir fånge hos ryssarne, ropade kossackerna efter
honom.
— Det rör mig inte, svarade han. Men så.länge jag rår
mig själf, skall min nådige herre och konung inte vara i sak-
nad af en dryck vatten, skall äfven min väg till och ifrån
källan gå öfver ryska lik.
Sen I, det var en trofast tjänare det, utropade Björn.
Sådana gå det ej många på dussinet, — Men så var han en
bepröfvad Carolin också, tilläde Björn tvärsäkert.
— Lyckades Hultman finna vatten, frågade Rolf intresserad.
— Ja pojke, svarade Björn, det gjorde han och han åter-
kom jublande samt fyllde konungens silfverbägare med den
för tillfället kostliga drycken samt bjöd sin herre.
Konungen mottog pokalen, tömde den med mycket väl-
behag, hvarefter han klappade Hultman på axeln; men han
sade ej ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
