- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
673

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÀ STEPPEN. 673
ytterst praktfullt, mottogs han af en honnörsvakt, bestående
af två kompanier janitscharer, hvilka utförde en bullrande och
fantastisk musik.
Men trots detta storartade mottagande voro vi icke glada,
kunnen I förstå. — Och så kom ett sorgebud till kungen,
hvilket tog honom mycket djupt. Det var underrättelsen om
hans systers, hertiginnan af Holstein, död.
Det var gamla enkedrottningen, som skrifvit sorgebrefvet
och i detsamma frågat, hvar man skulle göra af liket, ty
kungen hade tagit med sig nyckeln till den kungliga grafven.
Konungens sorg gick emellertid snart öfver och hans lugn
återkom efter några timmar, då han lät besvara de ingångna
frågorna och afsände en kurir till Sverige med dessa svar.
Kungen frågade efter löjtnant Sivard Gyllensvärd, hvilken
förut visat sig vara en pålitlig budbärare. Men han fanns
ej mer.
— Var han död, frågade Frida och tryckte handen mot
hjärtat.
— Man visste det inte. Han hade varit med till Turkiet ;
men om han blifvit dödad eller fången vid ryssarnes sista
öfverfall, kunde man ej bestämma. Otto Gyllensvärd var emeb
lertid tillstädes och han blef nu utsedd att rida den långa
vägen till Sverige med bud till enkedrottningen och till rådet,
hvarefter han skulle skynda sig åter till Bender. — Det var
ingen nästgårdsväg det där, må tro.
Här slutade Björn.
— Tänk, att farbror varit i Turkiet, sade Elsa.
— Stackars jungfru Elsa Standar på Dahlby, suckade Frida.
Men hon kunde ju ej veta, hvilket öde som träffat löjtnant
Sivard Gyllensvärd, hennes älskade.
— Det är ju inte sagt, att han stupat, han kanske blott
blifvit fången, sade Carl Berg.
— Att vara död eller att vara krigsfånge hos ryssarne
tycker jag skulle kunna komma på ett ut, sade Frida.
— Så är det också, Frida, sade Björn. Är man död, så
är det bra, men är man fånge hos det ryska packet, så är
man lefvande begrafven.
— Hvilken ryslighet, utbrast Frida.
Carolinens minnen. 85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free