Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. III.
Några af gubben Björns minnen
från Turkiet.
I
dag skulle farbror berätta oss något om turkarne, sade
Rolf söndagen därpå efter högmässan, när folket stannade
på kyrkogården, där Björn intog sin vanliga plats.
— Det skall jag göra, svarade Björn. Jag vill börja med
att tala litet om ett gästabud hos franske ministern. Det kan
jag riktigt tala om, ty jag var bland andra caroliner befalld
på vakt innanför dörren till gästabudssalen. Vi skulle stå
där som hedersvakt åt konungen, hvilken emellertid icke kom.
— Kom ej kungen, sporde Alf.
— Nej, han fann högre nöje i ett parti schack i sitt tält.
— Så lustigt!
— Baron Tott var legationssekreterare vid svenska lega-
tionen och kunde fullkomligt tala turkarnes språk.
Underrättelsen om, att detta gästabud skulle hållas, väckte
nyfikenhet hos några förnäma turkar, hvilka önskade närvara
vid denna högtidlighet. Baron Tott åtog sig så mycket hellre
att skaffa dem inträde och under festen hålla dem sällskap,
som han därigenom kunde vinna vidare öfning i talandet af
deras språk.
Baron Tott var nyligen gift och hans hustru var äfven
närvarande vid festen. Den förnämste af de turkar, som han
skaffat inträde, var god vän med hans svärfar och visade äf-
ven honom mycken vänskap och aktning, isynnerhet för hans
flit att lära sig det turkiska språket och att studera turkarnes
seder och bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
