- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
676

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

676 CAROEINENS MINNEN.
Så snart denne turk hade kommit in i ministerns hus,
bad han baron Tott att ibland där församlade fruntimmer visa
sig hans hustru.
Baron Tott gjorde det och från den stunden blef turken
uppmärksam på alla hennes rörelser; han följde henne stän-
digt med sina blickar, hvart hon gick och syntes blifva orolig,
om någon af sällskapet för ett ögonblick förde henne ur hans
åsyn.
I allt öfrigt tycktes baron Totts turkiska vänner hafva
förenat sig i beundran af den prakt, de sågo i festsalen och
de mångfaldiga frågor, som de gjorde i anledning af denna
fest, voro både nöjsamma och varaktiga, hörde jag sedan baron
Tott berätta för sina vänner och konungen under en frukost
hos Hans majestät.
Då balen öppnades med en menuett, frågade turkarne ba-
ron Tott, hvem den herre var, som dansade först.
— Det är kongl. svenska envoyéen, svarade Tott.
— Huru, utropade en af turkarne helt förvånad : Svenska
envoyéen? Ministern från ett hof, som har allians med den
Höga Porten? Nej, det kan inte vara möjligt. — Ni har miss-
tagit er. Se nogare efter, hvem det är.
— Jag bedrager mig icke, svarade baron Tott. Det är
han och ingen annan.
Turken blef därigenom öfvertygad, men han slog ned ögo-
nen, blef tankfull och teg, till dess att menuetten slutade. —
En ny dans blef strax därpå börjad och gaf anledning till en
ny fråga, om hvilken det var, som förde den första damen.
— Det är holländska ambassadören, svarade baron Tott.
— Nej, svarade turken helt allvarsam, det kan jag aldrig
förmås att tro. Nog känner jag en fransk ambassadörs prakt
och förmögenhet och skulle i anledning däraf väl kunna anse
honom rik nog för att skaffa en legationssekreterare att dansa
för sig, men ej att förmå en minister att göra honom samma
tjänst. Skillnaden i deras förmögenhet kan aldrig vara så
oändligen stor.
— Baron Tott underrättade då turken om, att balen var
gifven endast för gästernas nöje och att ingen var lejd till att
dansa, som turken trodde, utan att allesammans dansade för ro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free