Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694 CAROLINENS MINNEN.
bort — och väl vore det. Lika gärna kan den blåsa sönder,
som att länsman skall panta ut den.
— Himlen, säger du, syster, inföll Emma. Säg hellre
underjordens makter. Ty visst har underjordens furste ut-
släppt sina mörka andar öfver oss. Svårt är det nu och värre
blir det säkert. Jag afundas dem, som fått stupa i kriget.
Under dylika hopplösa samtal gingo de till hvila i
sina usla bäddar. Sängarne, hvari fordom sköna tageldynor
- funnits, inneslöto nämligen nu endast halm och trasor, hvarpå
de beklagansvärda människorna lingo hvila sina utmärglade
kroppar och söka genom sömnen glömma något af det olycks-
öde, som sedan någon tid allt mer och mer med sitt sargande
gap fråssat på deras krafter.
De hade emellertid ej hunnit mera än att gå till sängs,
förrän det lät, som om någon knackat på dörren.
— Var det någon, som knackade, sade Anna.
— Nej, det var nog stormen, som åstadkom detta buller,
svarade Emma.
Efter ett kort uppehåll upprepades emellertid detta buller
och då sade Axel:
— Nej, det är allt någon, som knackar mor.
Nu hördes knackningen .åter, den blef häftigare och nästan
•ångestfull, om man öfver hufvud taget kan använda detta ord
ifråga om en knackning.
— Ja, det är allt någon utanför, sade Emma.
— Skall man då inte ens förunnas nattro, klagade Anna.
— Tror du, att det är länsman, hviskade Emma.
— Aldrig har jag hört, att länsman kommit nattetid till
någon, svarade Anna. Men i dessa tider kan man vänta allt.
Bultningarne blefvo nu ännu häftigare än förut och på
samma gång skakades fönstren af häftiga stormilar, hvilkas
styrka ökades med hvarje minut.
— Är det länsman, så slår jag ihjäl honom, utropade
Axel.
— För Guds skull, gosse, tala inte på det viset, för-
manade Anna.
— Kanske är det någon husvill, någon olycklig, som
blifvit utdrifven från sitt hem och som söker skydd, sade Emma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
