Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702 CAROLINENS MINNEN.
förmå honom att uppskjuta sitt besök hos storviziren. — Men
detta lyckades emellertid icke utan list.
På morgonen den följande dagen kom till konungen ett
utomordentligt sändebud från storviziren. Detta hade i upp-
drag att offentligen inbjuda det svenska lejonet, som konungen
allmänt kallades i Turkiet, till storvizirens palats.
Storviziren, denne mäktige man, hade fått kännedom om,
att konungen plägade lämna sin bädd tidigt på morgonen och
att han de första timmarne på dagen genomgick det arbete,
som han föresatt sig att utföra under dagens lopp. Därför
valde storviziren för konungens mottagande en i Turkiet och
äfven i andra land högst ovanlig tid, nämligen klockan nio
på morgonen.
Så snart det utomordentliga sändebudet under djupa bug-
ningar framfört sitt ärende, lät konungen, som alltid var snabb
i vändningarne, befalla fram sin häst och beordrade sina offi-
cerare att vara honom följaktiga.
Konungen gjorde ingen särskild toilette för detta besök
utan gaf sig i väg lika enkelt klädd, som han plägade vara,
när han’ gjorde sina ridter eller när han stod i fält. En enkel
blå rock med mässingsknappar, gula skinnbyxor, kring midjan
ett bredt läderbälte, hvari pampen hängde och på fotterna sina
stora stöflar, hvilka voro försedda med stora och grofva järn-
sporrar. På hufvudet bar han en sliten, trekantig hatt. —
Ingen af de svenska officerarne var så enkelt klädd som ko-
nungen.
På slaget nio stannade kung Carl utanför stovizirens
palats.
I portalen till detsamma, hvilken var prydd till en äreport
med härliga, storbladiga växter och starkt doftande blommor,
mottogs konungen af flera höga hofdignitärer, hvilka kastade
sig framstupa för konungens fötter.
Ett hastigt öfvergående leende spelade vid denna syn öfver
konungens läppar.
Inne i den med mjuka mattor belagda vestibulen väntade
en stor musikkår, hvilken vid konungens inträde dit uppstämde
med sina klockspel, pukor, tamtam, tamburiner och olika blås-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
