- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
734

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

734 CAROLINENS MINNEN.
— Ja, men kärleken–––––- nej, den förstår farbror
mycket bättre och därför–––––men farbror vill inte hjälpa
oss —–––-
— Jo, barn; jag skall hjälpa er, om hjälp behöfs, sade
Björn allvarligt. Säg till Lars, att han kommer med sin kul-
ting om söndag efter gudstjänsten. Jag skall skynda mig hem,
så fort jag kan. Inte skall du, flickan min, förgäfves be mig
om hjälp. Men ser du, du behöfver ingen hjälp, det vet jag
på förhand. — Men jag skall i alla fall vara med vid frieriet
och det säger jag, pocker skall väl ta Alf och Stina, om de
säga nej till Lars på Hultet.
Björn slog sin hand i hyfvelbänken, när han sade detta.
— Tack farbror! Nu tycker jag om farbror! Nu vet jag,
att Lars och jag skola bli ett. Ty hvad farbror riktigt vill,
det sker också!
Hon slog båda armarne om hans hals och sprang därpå
ut ur snickarstugan. I dörren mötte hon Alf, som hon höll
på att springa ikull.
— Hvad håken var det med flickan, sade han.
Björn visste inte rätt, hvad han skulle säga till svar; men
;så fick kan se en sak, som ingaf honom goda tankar:
— Hm, sade han, hon blef blyg flickstackarn.
— Hvad ville hon?
— Prata tok; och det gjorde vi också; men när jag, som
höll på att hyfla på den här vaggmeden, frågade, om jag inte
snart skulle kunna få smälla hop en vagga åt henne också,
liksom jag nu gör det åt Frida, så blef hon röd som en tupp-
kam och sprang.
— Du är en galenpanna, Björn, sade Alf.
— Hur så?
— Skall du tala med flickan om vaggor, innan hon ännu
fått fästman.
— Hon är i den åldern nu, att kärleken väl snart skall
gjöra intåg i hennes hjärta, tänker jag.
— I Elsas? — Nej, bror Björn! — Hon blir inte gift på
länge. Hon tycker, det är roligt att sitta ute och gala visor i
skogen eller vid härden om vintern, under det att hon arbetar;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0800.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free