Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULAFTONEN PÅ DAHLBY. 753
— Tyst! — Hvad skulle i alla fall värjan ha kunnat ut-
rätta mot kulan? Den kom och fastnade i benet och gjorde
mig lemmalytt för alltid. Och det tänker jag, att den gjort
det, antingen jag haft värjan i hand eller inte.
— Nej, svarade Hadar, jag har mina egna tankar om den
saken. Och om inte nådig herrn tycker mycket om den här
präktiga värjan, så håller jag desto mera af den. Hade inte
nådig herrn haft värjan i hand, så hade rysskulan träffat nå-
dig herrn i bröstet i stället för i benet. Det är så visst, som
att moskowiterna äro ett satans pack.
— Hur vill du förklara det, din näsvisa och envisa
lymmel?
— Jo, det vill jag och det reelt ändå. Jag minns nog
jag, att nådig herrn stod framåtlutad i en liten fördjupning i
marken och lutade sig mycket för att se, jag vet inte hvad.
I detsamma kom en rysk officer och strök alldeles förbi. Tro-
ligen hade han kommit vilse i villervallan och krutröken och
kommit in bland de våra. Vips rätade nådig herrn ut sig och
steg upp ur gropen samt gaf moskowiten, hvad han behöfde.
Men i detsamma kom kulan och åt sig in i nådig herrns ben.
— Hade nådig herrn stått kvar i gropen och i framåtlutad
ställning, så måste kulan ha träffat nådig herrn i bröstet. Men
nådig herrn hade sin värja i hand och fick se en moskowit —
och kulan kunde inte träffa annat än i benet.
— Kanske har du rätt, Hadar. — Kanske. — Visst är,
att den där värjan, är det sista vapnet, med hvilket jag gifvit
en moskowit respass till evigheten.
—- Men det gjorde nådig herrn också med besked, så att
ryssen inte behöfde fråga om vägen.
Hadar log åt sitt skämt.
— Häng upp värjan nu, befallde majoren.
— Litet blankare måste jag ha den först, sade Hadar.
Det här fördömda ryssblodet har bitit sig in här och hvar på
klingan.
— Det har blifvit grafrost, sade majoren.
— Grafrost––– -— ja — nog ligga de i grafven, hvilka
med sitt blod fläckat denna klinga. När nådig herrn nöp till,
så–––-—
Carolinens minnen. 95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
