- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
756

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

756 CAROLINENS MINNEN.
Tack för allt, hvad du varit mig och mitt hus och välsignadt
vare alltid ditt kära minne.
Så tände han det andra ljuset. Det var Sivard Gyllen-
svärds.
— Äfven ditt ljus, Sivard, min käre fosterson, vill jag
tända, sade han. Är du vid lif? Är du död? Ingen kan svara
mig på dessa spörsmål. Men är du vid lif, må du då vara
lika ädel och plikttrogen, som jag städse sett dig. Du står
mig nära, men ännu närmare skulle du kommit mig, Sivard, du
som skulle äkta min Elsa. Är du död, då vet du, huru tro-
fast det kära barnet är dig. Lefver du, må du då ha en för-
nimmelse däraf. Frid vare dig, antingen du är vid lif eller
du är död.
Jungfru Elsas ögon tårades, när hennes far talade om
Sivard Gyllensvärd och tände hans ljus. Gubben såg hennes
rörelse och lade sin ena hand på hennes axel, sägande:
— Gråt inte, barn. Tårar kläda ej rätt väl en krigares
dotter och en krigares brud. Är Sivard död, så är han i godt
förvar och har det bättre än någon af oss. Och lefver han,
så kan han komma åter och — — — då blir det bröllop af.
-— Ack far, Sivard lefver ej, suckade jungfru Elsa.
— Hur vet du det? — Jag och Hadar ha varit i många
strider, men vi lefva dock.
— Om han lefver, kanske han är fången.
— Lägg allt i Guds hand, flicka.
Nu tände han det sista ljuset. Det var Otto Gyllensvärds.
— Du Otto, sade gubben, är liksom Sivard en af kung
Carls präktigaste bussar, om du lefver och är du död, så är
jag viss på, att du stupat med ära.
Nu voro alla ljusen tända och nu skulle man sätta sig
till bords.
— Far, sade då jungfru Elsa och klappade sin far på
armen.
—-Nå hvad är det, min flicka, frågade gubben.
— Vi skola väl gifva mors, Sivards och Ottos kusar åt
de fattiga?
— Javisst.
— Får jag göra det i kväll?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0822.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free