- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
771

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JULAFTONEN PA DAHLBY. 771
Men kungen saknade tyvärr groft artilleri, hvarför be-
lägringen ej kunde börjas. Trupperna måste ligga overksamma
kring staden och ledo mycket af den regniga och osunda vä-
derleken, mot hvilken de icke hade annat skydd än dåliga
granrishyddor.
Invid Fredrikshald ligger fästningen Fredrikssten på ett
högt berg söder om Tistedalsälfven. Denna älf delar staden
i två delar. Under 1716 års fälttåg sökte konungen öfver-
rumpla staden från älfvens stränder; men nu skulle anfallet
ske från bergen öster om staden.
Främst på en liten höjd österut låg utanverket Gylden-
löwe och något mera bakåt ett mindre verk, hvilket blifvit
kalladt Mellanberget.
Det var mot Gyldenlöwe, som första anfallet skulle ske.
Den tjugofemte november öppnades löpgrafvarne och da-
gen efter började beskjutningen.
Detta var mycket farligt enligt öfvertygelsen af de in-
geniörer, hvilka ledde arbetena. De uppmanade därför konungen
att vänta med beskjutningen af fästningen, till dess att mera
artilleri hunnit anlända. Men konungen, hvilken icke gärna
tog råd, var alldeles för ifrig för att ens tänka efter, huruvida
dessa varningar voro befogade eller ej. Han befallde i stället,
att Gyldenlöwe skulle stormas, Stormningen skedde äfven på
aftonen den 27 november och intogs.
Konungen själf rusade med vanlig djärfhet fram i spetsen
för trupperna och han var en af de främste på vallen. Han
skydde ingen fara. När soldaterna voro för långsamma med
uppresandet af stormstegarne, sprang han själf fram och
hjälpte dem.
Sedan Gyldenlöwe blifvit eröfradt, kunde löpgrafvarne
dragas fram ända till hufvudfästningen.
Arbetet med löpgrafvarne fortgick med rask fart under
konungens eget öfverinseende.
Men fienden var icke overksam. Det sköts oupphörligen
från fästningen och mycket folk stupade under denna kanonad;
men allt närmare och närmare smögo sig löpgrafvarne fram i
zigzag uppför den steniga sluttningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0837.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free