Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774 CAROLINENS MINNEN.
— Jo, du min gosse, just hon, den kära flickan, är det.
— Då, utropade öfverstelöjtnanten–––––-
Men han hann icke fullborda sin mening, förrän dörren
öppnades och Hadar kom tillbaka hack i häl följd af öfverste-
löjtnantens väpnare, en carolin i full uniform. Det var en
axelbred man med stora ögon, en kraftigt böjd näsa och yf-
vigt, gråsprängdt hår.
■— Välkommen, ropade majoren, välk —––––-
Äfven han blef afbrutan i sitt tal, liksom nyss förut öf-
verstelöjtnanten blifvit det. Men det var nu ej genom att
någon ny person visade sig efter Hadar och väpnaren. I
stället tystnade han af förvåning öfver ett högt kvinnoskrik,
Tvvilket, för öfrigt förvånade alla.
Det var Emma, som skrek, skrek af glädje, under det att
hon sprang fram till den främmande carolinen, kring hvilkens
hals hon lade sina armar.
— Harald! Harald, ropade hon jublande.
— Emma, svarade han huldt och tryckte henne till sitt
■ bröst.
De båda makarne hade åter funnit hvarandra.
Ett julljus tändes åt Harald och nu först började det rik-
tiga julkalaset. Det blef väldeligen ätet och drucket i major
Standars hus denna julafton, då glädjen själf var den ypperste
gästen i den gamle hederlige knektens enkla, men gästfria hem.
Arvid och Anna gladdes äfven mycket, de sågo nu tiden
an med betydligt gladare miner än förut.
— Din pojke har växt till en hel karl, Arvid, sade Harald.
— Ja, han är också en hel karl, ehuru han är en yng-
ling till åren, svarade Arvid.
— Vi skola arbeta tillsammans Axel, sade Harald och
timra hop en ny stuga i stället för den, som länsmannen tog,
efter hvad jag hör Emma säga.
— Ja, svarade Axel. Nu är kungen död och ofreden slut.
Nu vill jag gå fram i bygden och söka arbete, som nog skall
betala sig bra. Far och mor skola ej längre lida nöd. — Gud
ske lof, att kungen är död.
— Hvad säger du, pojke, utbrast gamle major Standar
och slog sin knutna hand i bordet, att tallrikar, glas och ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
