Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780 CAKOLINENS MINNEN.
Utaf hennes, allt-för-mycke,
Som jag ens ej nämna vet,
Sjudde allt Amandi blod,
Så att han i häpnad stod.
»Ej ! Gudinna världens under»,
Sade han, »gack bort från mig!
Söker du i skogens lunder
Någon, som kan lära dig?
Gack till gudar goda barn!
Hvad skall silke hop med garn?» —
»Du äst silket, som jag söker,
Du äst gudars gudason;
Vällukt på ditt altar röker,
Om din gunst är mången mån:
Lär mig ljufva konsten din,
Den jag önskar vara min.»
»Gärna skall du den få lära,
Du, naturens dystra skatt,
Du, de fagra systrars ära,
Främst i deras ordning satt!
Men, om du den lära vill,
Vet, det höfves tid därtill.»
Ilon med honom, han med henne
Följdes åt i kärlighet.
Nu, om dessa såta tvenne
Jag ej mera nämna vet.
Venus myste: »Flickor små!
Sad’ jag ej, det skull’ så gå?»
Slut på Björns femte berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
